Precis när jag tog av bandaget och hon skulle börja belasta benet igen blev jag helt livrädd. Tassen var helt platt, tårna pekade åt alla håll och hon kunde inte stå på benet. Lägg till att det var renrakat och sårigt. Fy så jag grät!Jag kände mej som världens elakaste matte som låtit henne genomlida allt helt förgäves :(
MEN ÄNTLIGEN tada tjoho hurra!!! kan jag skriva att det redan är mycket bättre :)
På bara 2veckor har tassen återfått både muskler och en del stadga. Hon kan gå promenader på upp till 20-25 minuter i långsamt tempo. Och hon verkar inte ha ont!!!
Fortfarande långt kvar, men faaaaan va skönt det känns att äntligen få skriva nåt possitivt :)
Vimla är helt fantastiskt glad just nu, hon får busryck och man ser riktigt hur det kliar i hela hennes kropp för att få busa loss ordentligt. Vi har börjat träna lite smått, och det går över styr direkt för hon blir galet glad. Jag skrattar högt åt henne flera gånger om dan :)
Det är svårt att skynda långsamt, men vi försöker ;)
