Den här dan blev inte vad jag tänkt mig...

Det hela började som en helt vanlig promenad. Men sen gick vi in på ett jätte konstigt ställe där folk sprang och va rätt stressade...jaja tänkte jag matte har nog koll. Jodå de hade hon för rätt va det var så kom vi ut i friska luften igen, men fortfarande lite konstigt.

Här sitter vi bara rakt upp och ner...varför går vi inte?
Sen kom den där blå ormen som vi brukar se på håll. Och vi gick IN i den!!!
Så långt allt väl. Jag hoppade upp i mattes knä för att kunna hålla utkik genom fönstren. Men sen kom en spök-tant-röst och skrek 'nästa hållplats vällingby' och så började det pipa och dörrarna öppnades och in vällde det en hel drös med sånna där stressade människor. USCH!!! jag blev rätt skeptisk. Sen kom en glad man som frågade om jag var snäll och om jag frös för jag skakade så.... jag vi kan väll kalla det frysa, för jag vill inte verka som nån fegis, men helt ärligt så när vi skulle gå av va jag den första att passera genom dörrarna.
UTE!!! Hurra jag klarade det. Men matte måste lova att vi aldrig gör om det där. Vet ni vad hon svarade...? Buss, de har vi heller aldrig provat...hmmm vad är det för nåt?!
Kommunala färdmedel....näe det är för andra hundar, det passar nog inte mig!

De va dock rätt sjyrre att komma fram för då blev det en riktigt långis för att ta oss hem igen.
Picknick dök upp rätt va det var. En macka med skinka låg helt plötsligt mitt på vägen. Hurra tänkte jag och matte verkade säga:
'ta den fort innan nån annan hinner' på människospråk låter det ungefär så här:
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!
Så jag högg in, men då stoppa matte in hela händerna i munnen på mig och grävde ut den....att dom aldrig kan bestämma sig ;)
Men jag va lite duktig åxå. Kolla här, går själv upp för en trappa med hål i...det har inte hänt på flera månader!!! Jag kunde åxå gå lös brevid matte fast det först kom fram en stor långhårig kille och ville leka. Lite senare dök det upp små bjäbbiga killar och dom struntade jag åxå i utan höll mig till matte....(hon är liiiite stolt ;)

Men sen rätt va det var så dök det upp jätte stora hundar. Men dom här hundarna kan något magiskt, dom bajsar godis!!!! Yummi. Så jag smyger mej in bakom en av dom för att ta mej en flukt. Dom ser mig inte för min modiga matte står och klappar dom. Vad händer då....?




Phuuuu det va nära livhanken!
Hörde ni att matte kallade mig fegis...hrmmmpf! jag hade bara inte lust att leka med hästen idag!

Trodde aldrig jag skulle komma hem igen, men nu ligger jag i min säng och tänker minsan inte gå ut nåt mer idag, nästa sväng får hon ta ut Heffa istället :)