Sankt Vimla & Draken

Vimla: I morse tog vi den sedvanliga turen genom skogsdungen. Jag uträttade mina behov och fluffade runt lite i min egna lilla värld. Så får ja syn på en potensiell lekkompis och då kopplar matte mig.

Matte: Jag ser den jättegamla labbetiken och känner att jag inte orkar prata med den i och för sig trevliga farbrorn, men jag är för trött och Vimla och labben leker ju ändå aldrig för den är för gammal och står bara helt stilla.

Vimla: Jag får ett koppel på mig och världen blir 'S:t Vimla och Draken', där labben är DRAKEN! Jag tar i med full hals och kastar mig mot draken, jag har ju min vapendragare (läs matte) i snöret så jag är tuffast i världen.

VAAAAAAD händer då?!?!??! Helt plötsligt är jag helt ensam, står själv, helt framme vid draken, ingen matte i snöret, eeehhh hallå! Du skulle ju stötta mig i detta anfall!!!!!

Draken: Och vad ville du egentligen din lilla fjant-fröken. Jag är gammal i gemet och mej flyttar du ikke på.

Vimla: Näe jag skulle inte skälla ut dig kära gamla Dra...eh menade damen. Nej nej ville bara hälsa å typ kolla din rump-parfym lix eller nåt...
Hrmpf, jag säger bara det, lita ALDRIG på snörhållaren. Hur pinsamt var det inte då när jag skulle va ball och matte bara tok-sviker mej genom att släppa mej helt själv! E hon helt galen!

Matte: Ibland är det svårt och ibland är det helt omöjligt att hålla sig för skratt! Hade Vimla varit en katt hade hon slickat pälsen. Inte så himla tuff när allt kom i kring. Både farbrorn och jag fann detta mycket underhållande ;)