Sjuklingen

Nu har Vimla äntligen blivit av med bandaget! Men tyvärr hade hon liggsår så hon fick ha tratt i några dagar, men nu är det nästan läkt och hon låter det vara för det mesta.

Men vad händer då?!?!?!?!?!?!?!
Jo det börjar rinna en massa slem ur munnen...å inte så där lite som Albin brukar göra ;) utan rena rama floderna. Det va då tratten åkte av, blev rädd att hon skulle drunkna ;) för det är genomskinligt, jätte segt och hur mycket som helst. Vi avvaktade ett dygn på inrådan av veterinären som trodde det kunde vara pga av giftiga paddor....men tror ni det gav med sig???
Rätt gissat, nope. Så nu har vi varit hos veterinären igen, men på ett nytt ställe lite mer i närheten.
När vi kommer in så sitter där redan en pitbull (en svensk ;) och en liten terrier av obestämd sort, och dom skällde så fruktansvärt på varandra att Vimla blir helt störd och hoppade upp i mitt knä!!!! Usch hur kan man skälla så där illa undrade hon :) Hon la sig till rätta i mitt knä med huvudet på axeln och struntade torrt i dom andra. Pitbull ägaren undrade om hon va gammal eftersom hon va så cool....hrmpf! Kunglig sa Vimla!

Vad led hon av då...jo tonsilit, eller framfallen tonsill. Typ som våra tonsiller när vi får ont i halsen. Veterinären tyckte nog ändå att de va lite konstigt om det skulle kunna orsaka slemmet, men hon hade inga träflisor i munnen och paddor har vi inte sett röken av. Så efter alla dessa magåkommor och benbrott så skulle det till en liten tonsill för att vi inte längre skulle kunna undvika penicillinet !
Men jag är söt i alla fall ;D

TACK!

Vimla har fått världens sötaste nallebjörn i pressent av pappa! Det var jätte länge sen jag såg henne så glad. TACK Tina!



Man kan få till öronen även fast man är sjukskriven ;)
Kolla va duktig ja är på att leka på tre ben...hihi

Vimla har gjort en DORIS!

Till vissas glädje (Miss D) har jag nu nöjet att berätta, att har Vimla gjort det... en Doris !!! #">`^!"#¤%*'¨¨##">`^"#¤%*'¨¨# ;D

Vaknade upp och funderade på varför det va så blött i sängen....å lilla gullefjun tittar sömnigt upp på mig med samma undrande blick...

Benbrottet

Nu har det gått 3v sen Vimla kom hem från sjukhuset.
Allt går över förväntan hon är nästan läskigt lugn emellanåt, snudd på apatisk. Det är inte roligt att se, men hellre det än att hon far runt i 180 för det känns så hemskt dom gångerna hon försöker sig på det och man är tvungen att hålla i henne.

Vi var på Albano idag och tog nya röntgenbilder. De såg bra ut, men den ena 'spiken' hade tryckts ut 3mm, men dom ska tydligen plockas bort efter 8v. Så det verkade vara lugnt.

Men det roligaste av allt var att veterinären sa att om en vecka kan vi nog sluta med bandaget! HURRA!!!!! Och då börjar vi även rehabiliteringen, de ska bli så himla skönt!!! För sen är det bara 4v kvar av stillhet........................................

Utställningspremiären

Nu har vi äntligen gjort det, stått i ringen. Om vi var nervösa?!?!?! Inte Vimla inte, hon tyckte att det var toppen men jag däremot var så nervös att jag stod och tryckte in köttbullarna i Vimlas mun.
Men hon var så otroligt duktig att jag blir rörd. Domaren fick kolla i munnen och känna igenom hennes kropp utan att hon rörde en min och hon stod rätt still samtidigt som hon försökte äta upp mina fingrar. Inte så konstigt kanske för det var köttbullar med blodspårsinlägg...haha ni skulle ha sett hur jag såg ut efteråt!!!

Jag är jätte glad att vi fick vara med trots att Vimla har brutit benet, det var en jätte bra erfarenhet och suverän miljöträning för Vimla.
Hon kom 3a av 3st i klassen ;) så lilla fröken gul fick sin första gula rosett ;D
Vann det gjorde Fröken Dee Sibell och hon blev sen dessutom BIR och 2a kom Dee Sign. Da Capo-Denzo vann sin klass och blev BIM.
Sen så vann vi syskonklassen :D:D:D Domaren sa att dom var som små pärlor på ett band...kan man få finare kritik!!!Senare underdagen fick jag ta mitt debutvarv i ringen med Nova!!! Super tack Pia & Martin, jag fattar inte att ni tordes släppa in mig i ringen med guldklimpen. Jag var sjukt nervös och trodde på allvar att vi skulle göra bort oss totalt! Men det gick över förväntan, men det var bara tack vare att Nova är en sån van stjärna i ringen, hon gjorde mitt jobb mycket lättare! Så nu ska jag träna gärnet med Vimla så hon blir lika säker som sin mor :) Nova blev 5e bästa tik och jag kan säga att domaren fick något milt över ögonen när hon tittade på Nova, vackraste mamman!!!

TACK!

Super tack för dom jättefina bandagen Pia & Petra! Jag lovar att jag har det absolut snyggaste benbrottet i stan ;D
Om jag får många kommentarer och mycket uppmärksamhet....
NO SHIT!

TACK!

Stort tack till Enzo för dom fina krya på dig benen, dom satt fint jämfört med det brutna ;)
Pussarna va inte dumma dom heller, men du får nog träna på din hångeltaktik haha!

Kottar

Vi var hemma hos Carina och Charley på en fika här om dagen. Och vet ni vad som finns hemma hos dom?!?!!? Katter, ja massor, men de va inte det jag menade utan...
KOTTAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De är ju typ mitt favvo godis, de kittlar ju så skönt både i munnen och i tarmarna av dom...hihi har matte berättat att jag bajsade ut en kotte för ett tag sedan...haha!


Tror ni jag fick behålla kotten??? NÄE hon e så taskig min matte, hon tar allt gott!Jahaja nu sitter jag här igen hungrig som få....

Ett av alla våra konstruktiva samtal

- Blablalbalblablalbalb
- Voff voff voff voooooof vooooffff
- Blalalablalaballla
- Voooooooof voff voff voff
- Blablalbal blablalbalb
- Voff voff voff vvvvvof vo oooffff
- Blalala bla laballla
- Vooooof voff voff voff

1a veckan

Nu har det gått en vecka sen jag fick hem Vimla från operationen. Med andra ord 'bara' 7veckor kvar i stillhet. Jag måste säga att det går över förväntan. Det är som hennes kropp känner på sig att hon måste vara stilla för hon sover jätte mycket. När hon är vaken så är det bentuggeri för nästan hela slanten. Sen är det självklart mentalträning men det är dock inte det lättaste att hitta på nya trix där hon inte får hoppa eller röra sig. Så det vi lärt oss den här veckan är Puss och ligga på sidan. Vi kör det varvat med godis på tassen och godis under en filt.

Igår va vi på sjukhuset för ny röntgen. Vi träffade en ny läkare som sa att benbrottet rört sig lite men att man inte gör något åt det.
Idag ringde första läkaren upp och sa att han tittat på röntgenplåtarna och att det såg jätte bra ut... jag vet inte vad jag ska tro, men nu väntar vi i alla fall på att få prata med en läkare från Strömsholm på tisdag.

En sida som blivit märkbart värre hos henne är vaktandet. Det har accelererat enormt sen hon bröt benet. Hon skäller på allt som rör sig i trapphuset och hon skäller ut dom flesta människor som går mot henne utomhus. Och det är inte små voffar utan hon tar i ordentligt och låter som en stor riktigt arg hund... Däremot om dessa människor börjar prata med henne så vill hon rätt snabbt fram och hälsa och hon viftar på svansen...

Avslutningsvis så kan man säga att Vimla har det rätt bra, hon verkar inte ha ont av benet men hon hoppar gärna på 3ben.