1a veckan

Nu har det gått en vecka sen jag fick hem Vimla från operationen. Med andra ord 'bara' 7veckor kvar i stillhet. Jag måste säga att det går över förväntan. Det är som hennes kropp känner på sig att hon måste vara stilla för hon sover jätte mycket. När hon är vaken så är det bentuggeri för nästan hela slanten. Sen är det självklart mentalträning men det är dock inte det lättaste att hitta på nya trix där hon inte får hoppa eller röra sig. Så det vi lärt oss den här veckan är Puss och ligga på sidan. Vi kör det varvat med godis på tassen och godis under en filt.

Igår va vi på sjukhuset för ny röntgen. Vi träffade en ny läkare som sa att benbrottet rört sig lite men att man inte gör något åt det.
Idag ringde första läkaren upp och sa att han tittat på röntgenplåtarna och att det såg jätte bra ut... jag vet inte vad jag ska tro, men nu väntar vi i alla fall på att få prata med en läkare från Strömsholm på tisdag.

En sida som blivit märkbart värre hos henne är vaktandet. Det har accelererat enormt sen hon bröt benet. Hon skäller på allt som rör sig i trapphuset och hon skäller ut dom flesta människor som går mot henne utomhus. Och det är inte små voffar utan hon tar i ordentligt och låter som en stor riktigt arg hund... Däremot om dessa människor börjar prata med henne så vill hon rätt snabbt fram och hälsa och hon viftar på svansen...

Avslutningsvis så kan man säga att Vimla har det rätt bra, hon verkar inte ha ont av benet men hon hoppar gärna på 3ben.