Påtänd krokodil

Idag har varit den första jobbiga dagen med Vimla, eller början av dagen i alla fall.
Det började i natt med att hon skulle slå mej i ansiktet med tassarna samt bita bita bita i både ansikte och hår som en liten besatt. Hon som hittills sovit som en liten prinsessa...jag kunde efter mycket jobb vända ryggen till och när vi vaknade imorse så låg hon och tryckte sig mot min rygg med nosen över halsen. Söt som synden.

Sen skulle vi klippa klorna lite senare på dagen och då började hon konstra (bara för att jag i går sa att de gick bra att klippa dom...) då blev det till att hålla fast henne tills hon gav upp...jävlar i min lilla låda jag har aldrig varit med om maken till envis och arg hund. Hon ylade och skrek, ormade sig och bet som en påtänd krokodil. Självklart hade vi balkongdörren öppen så nu tror väl hela grannskapet att jag är värsta djurmisshandlerskan!
Tror ni hon gav upp då...knappt, men ja, men inte förrän efter evigheters evigheter och då var jag helt förstörd och kände mig som värsta tänkbara matten!!! NOT funny!

Som tur är har jag min klippa Eva, Gibsons matte. Du är en ängel och utan ditt stöd idag hade jag fortfarande känt mig värdelöst usel!

Vi har dock fått en jätte bra avslutning på dagen. Vi var nere vid stranden och Vimla gjorde sina första simtag. Jag bar ut henne i vattnet och sen doppade jag ner henne. Hon var inte jätte imponerad men hon satt lugnt kvar i famnen. Sen höll jag henne under magen och rumpan och då började hon veva med sina små tassar. Till sist fick hon själv studsa in till stranden och det gick undan må ni tro. Och när hon väl var uppe fick hon glädje fnatt. Vet inte om det var av prestationen eller av glädjen att slippa vattnet.

Nu sover hon vid mina fötter.
Hon är fortfarande världens bästa hund och mitt livs kärlek :D