Friskvårdskursen

Nu är jag knådad både på längden och tvären. Alla har klämt och känt på mig och ja har fått en omgång av elektrobehandlingen. Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra :-)


Jag har en ny taktik för att kunna sitta. Eftersom jag har skavsår i knävecket så måste benet va lite extra utfällt. Men om jag då lutar mig mot nåt...simsalabim ;)

Igår kväll så började jag att stödja lite på benet igen och idag så går jag hopsasteg igen varvat med att gå helt på gipsbenet, matte är rätt glad för det :)
------------------------------------------------------------------------------
Upp till klassrummet är det en brant trappa. Vi har fixat den genom att Vimla går med frambenen och jag bär hennes bakdel. Samma sak både uppför som nedför.
Uppför är rätt lätt, jag går bakom och håller upp rumpan i luften och sen knatar hon upp med frambenen.
Nedför är lite trixigare, där får jag gå brevid och hålla upp rumpan i luften med ena handen och den andra har ett stadigt tag i halsbandet för att bromsa lite, och sen går hon sakta nedför med rumpan nästan över huvudet, trappan är väldigt brant.

Testa nån gång, förhoppningsvis kommer ni aldrig behöva göra nåt liknande, mer än på skoj, men det är rätt bra träning, både i samarbete, förtroende och koncentration.

Vad tror ni händer 4e dagen när vi kommer till kursen?! Jo Vimla stannar med frambenen upp ett trappsteg och lyfter upp det gipsade benet i luften och inväntar att jag ska lyfta henne!!!
Jag blir stum var enda gång, vilket jag kanske inte borde bli, men fatta va fort dom lär sig. Man vet ju att hundar är vanedjur, men ändå!