Matte nu e de UT å de jävlaremej omedelabums....å så sprang vi.
Inte så roligt eftersom jag äntligen trode att Vimla var på bättringsvägen.
På morgonen så kräktes hon och då såg jag vad den ena anledningen var...jo en bit lädersnöre. Senare under dagen kom det ut en jäkla massa granbarr bakvägen...
Så nu är det ris och fisk ett tag till och efter ett långt samtal med Lisa, Enzos matte, så känns det ändå som att det är hopp om livet. Enzo är ju jätte bra nu men det kan tydligen ta ett par veckor...
MEN! en possitiv sak i de hela, hon väckte mig och sprang till dörren och satt där som ett litet ljus tills jag fått på mig kläderna. Tidigare har hon ju smygit sej ut till rummet brevid...
Duktiga lilla prinsessan, inga illaluktande saker inomhus ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar